Det var med stor spänning och höga förväntningar vi rullade in genom grindarna till Uppsala garnison. Där skulle vi strax ansluta till övriga deltagare ur Markstridsförbundet. Under den kommande veckan skulle det här gänget utgöra B-styrka under UndSäkC TolkS/HUMINT slutövning. Vi hade fått detaljerad information om det rådande läget mellan de båda länderna i övningsvärlden - men de få ingångsvärden vi fått gällande vår uppgift lämnade stort utrymme för spekulation.

Efter att vi blivit inkvarterade på logement och utfodrade på stans bästa pizzeria var det dags att kvittera ut kompletterande materiel. Förutom vapen hämtade vi ut bland annat knäppetält eller enmanstält 2000 (puppa), liggunderlag och sovsäck. Vi hade fått en detaljerad packlista hemskickad, men de här sakerna stod det inget om. Spekulationerna tog fart, och nu började det gå upp för oss att det inte skulle bli säng på luckan och tre mål mat serverade varje dag.

Kort därefter gick vi på ordergivning och först då fick vi reda på våra uppdrag. Klockan hade passerat 2100 när ordergivning och gruppindelning var klara, och snart pågick febrila förberedelseaktiviteter på logementen. Förutom packa och förbereda sin personliga utrustning för en vecka i fält så fick vi ut information om fienden som vi skulle läsa igenom innan avfärd nästa dag. Det handlade om deras specialförband och hur dom kan tänkas agera. Efter rekommendationer lämnades all materiel som kunde röja mig som person och ge en fiende mer information om mig än vad jag ska lämna vid ett eventuellt gripande inlåsta i ett skåp på logementet. Det blev en lång kväll och när de sista förberedelserna var avklarade, var klockan två på natten.

Dagen därpå påbörjades själva övningen. De sista kartorna plastades, grupperna kördes i väg, en efter en, och landsattes på olika platser i övningsvärlden. Solen stekte och världen vi steg in i var tärd och spänd av mångåriga, infekterade konflikter - både med grannländer och internt i form av kulturella och religiösa motsättningar. Nu hade de spända relationerna med grannlandet i norr nått en gräns där vad som helst kunde hända. Officiellt var det fredstid, men under ytan pågick omfattande militär verksamhet. Främmande makt hade trängt in med dolda specialförband och man befarade att de redan kunde ha tagit kontroll över kritiska punkter i infrastruktursystem för tele och elförsörjning.

Efter plutonchefens orientering kvällen innan fick vi veta att vår grupp i första skedet skulle bedriva spaning och förbereda eventuellt sabotage. Objekten var två master och ett elkraftverk som bedömdes vara av värde för fiendens verksamhet. Vi räknade med att nå fram till Skogstibble på ca 3 dagar och väl där visste vi att risken för upptäckt och eldöverfall var stor.

Det var tydligt att vi inte fått veta allt om vad som väntar oss...  

Den fulla artikeln finns att läsa i FVRF Tidningen nr 2 - 2017